Recension CD, nr 3
Artist: Down
Album: Over the under
Releaseår: 2007
Down är gruppen som efter väldigt hårt supande håller igen extremt mycket med alkohol, droger och dålig kost. Produkten av det hela blir ett grymt välspelat och tungt album. Phil Anselmo som tidigare sjungit i Pantera, har själv sagt att detta är det bästa albumet hittills med Down och jag tror honom. Plattan blev inhandlad så fort den släpptes då jag är ett stort Pantera-fan. Phil sjöng även i ett band som kallades Superjoint Ritual. Så, gör som jag, lyssna igenom det, och köp det.
1. 3 Suns 1 Star
- Då avlossas den första smockan på sedvanligt doom-sätt. Gunget är helt rätt placerat och sången även den klockren. Låten håller god kvalitet hela vägen igenom, nästan så att man skulle kunna missta gruppen med Black Sabbath om det inte var för sången.
2. The Path
- Tunga riff. Emellanåt använder Phil sig av röstläget han hade i "Cowboys From Hell" då han sa "We´re taking over this town". Inbitna fans vet vad jag menar.
3. N.O.D.
- Svängigt men faktiskt lite enformigt med rytmen i denna låten. Det är inte dåligt på nåt vis. Men det är samma känsla. Detta reder dock ut sig mot slutet av låten då allting bblir grövre och tyngre. Snacka om käftsmäll.
4. I Scream
- Well, det är en bra låt, men dock inget som jag direkt håller högt mer än de speciella sångpartierna där det emellanåt tar en tillbaka 10-15 år mot grungeepoken.
5. On March The Saints
- Nu i introt låter det helt plötsligt som en helt annan grupp. Härliga variationer, det märks tydligt att det används ljusare riff. Det låter som nåt nytt för min del, och det är välgjort. Det mixas frenetiskt mellan olika tempon och rytmer.
6. Never Try
- Jag kommer direkt att tänka på Pearl Jam. Det är så likt så det är skrämmande. Phil hade lätt kunnat sjunga en grym tolkning på "Even flow" eller "Jeremy". Omväxling förnöjer som det så vackert heter. Jag gillar låten.
7. Mourn
- Det låter som en mörk låt. Och jag har så rätt. Det finns inte mycket mer att säga om detta spåret. Det är bara bra.
8. Beneath The Tides
- Gillar delvis låten, sen delvis så tycker jag att den är skittråkig. I "You can't come clean"-partierna så är den som bäst.
9. His Majesty The Desert
- Lungt gitarrspel och lite "Planet Caravan"-känsla iochmed trummorna i bakgrunden. Perfekt spår för avkoppling.
10. Pillamyd
- Helskum titel. Lite mer hetsigt och uppspeedat sound. Det är riktigt bra efter lite mer än halva låten när det blir tyngre.
11. In The Thrall Of It All
- Rakt på sak. Det ska smaka blod i munnen och det ska vara aggro. Synd bara att den blir tråkig när det närmar sig slutgången.
12. Nothing In Return (Walk Away)
- Introt bygger upp perfekt en bra stund innan låter kommer igång vid "You want nothing in return". Efter det så blir det lugnt igen. Det är en nästan 9 minuter lång låt. Det är samma goa känsla som i Alice In Chains låtar. Layne Staley hade sjungit denna låten lika underbart som Phil gör. Synd bara att karln har stämplat ut.
